Uttalelse i forbindelse med regjeringsadvokatens forslag til forlik om minnested på Sørbråten:
Stockholm, torsdagen den 15:e september 2016
Måndag den 5.e september blev jag informerad om att den norska regeringen beslutat att försöka tillmötesgå den grupp på 22 närboende i Hole kommun, ledda av lokalpolitikern Jørn Øverby (Fremskrittpartiet), som genom advokat Harald Stabell lämnat in en stämningsansökan mot staten för att stoppa minnesplatsen på Sørbråten. Regeringens förslag på förlikning till de närboende innebär att stoppa arbetet med den nationella minnesplatsen på Sørbråten vid Utøya, cirka en månad innan schemalagd byggstart. Detta så att regeringen kan börja om processen for att ta fram ett nytt förslag för samma plats, med de närboende involverade. Onsdag den 14.e september fick jag reda på att gruppen med närboende tackat nej till förlikningsförslaget.
Min övertygelse är att den debatt som pågått kring minnesplatserna i Hole och i Oslo är en viktig del i den sorgeprocess som ett samhälle, såväl som enskilda individer, går igenom. De flesta jämförbara minnesplatser som uppförts runt om i världen har tagit längre tid att genomföra än de fem år som gått sedan händelserna i Norge och har på liknande sätt omgärdats av svårnavigerade diskussioner. Att ta hand om detta samtal, att leda det varsamt, är regeringens uppgift.
22 juli-händelserna var en politiskt motiverad terrorattack. I dagens politiska klimat är det viktigare än någonsin att prata om hur det kunde ske. En minnesplats som eftersträvar att alla skall vara överens, en form av tystnad, förminskar det som hände och riskerar att bidra till att omständigheterna kan glömmas bort. Jag är övertygad om att syftet med en nationell minnesplats ska vara att hedra de som miste livet genom att insistera på ett fortsatt gemensamt samtal om det som skedde. Och att samtalet i sig, om än i stunder obehagligt, är det som på sikt kan fungera som bearbetning av traumat.
Jag är oerhört tacksam för att nu under snart tre år fått möjligheten att arbeta med de nationella minnesplatserna och för förtroendet från anhöriga och överlevande vars representater var med om att utse förslaget till minnesplats. Jag hoppas att få fortsatt förtroende att genomföra arbete med minnesplatserna i både Hole och Oslo. Arbetet i sig och människorna som jag har mött har förändrat mitt liv för alltid.
Jonas Dahlberg